Min mormor

Min mormor var en mycket snäll människa, en mormor som man inte kunde göra annat än älska. En varm och glad mormor med massor av humor. En mormor som bakade massor. Jag saknar henne. Jag saknar hennes kanelskorpor, blåbärsgröten med socker på, hennes ugnspannkaka med hemmagjord jordgubbssylt. Ingen kunde göra pannkaka som hon. Jag saknar snurrfotöljen i vardagsrummet, leksakslådan i skåpet i den röda hallen. Kaklet på toaletten med fiskarna på.

Jag saknar våra dagar ute i den enorma trädgården då jag klippte gräset och hon rensade ogräs. När jag låg på en filt under ett av träden på gräsmattan. Jag saknar doften i morfars växthus.
Jag saknar källaren med backen med sockerdricka i. Jag saknar den knarrande soffan och den tickande klockan.

Jag saknar hennes historier som jag hört miljoner gånger, hennes skratt.
Jag saknar att fika på den varma altanen, att rulla nerför den lilla backen på bakgården med trehjulingen. Att sova över på övervåningen i de välbäddade sängarna.
Jag saknar heltäckningsmattan i vardagsrummet, den bruna med gula blommor på. Öppna spisen med den konstgjorda glödande veden.
Att somna på golvet framför tvn med en filt.

Jag saknar...mormor. :-)