Regler hit och dit.

Jag har fotat några år och jag är amatör, grym amatör men jag fotar för att jag älskar det. Förutom att göra smycken så är det min stora passion. Vad som helst och när som helst vill jag fota. Men det är ju en massa "måsten" och regler inom foto som jag inte riktigt är kompis med. Det ska inte vara utfrätt där, inte avkapat där, fel komposition, fel ljus bla bla. Jag gillar det inte. Jag förstår att de har ett syfte givetvis, jag använder mig av en massa regler jag också och visst helt anti är jag ju inte, men jag tycker inte om när det ska styra en hel bild. Jag anser att konsten sitter i betraktarens öga. Foto, målningar, skulpturer, skrift, ja allt som har med konst att göra. Det är ju betraktaren som bestämmer om denne tycker det är bra eller dåligt.

Jag fotar på känsla, ibland blir det katastrof och ibland riktigt bra. Ibland så förstår nog bara jag det vackra i min bild, andra tycker kanske den är hemsk. Vad jag vill komma fram till av allt detta svammel är att jag inte bryr mig alltför mycket om alla regler och måsten inom foto, alla begrepp som jag inte har koll på. Jag fotar för det är min stora passion, jag älskar bilder, motiven, möjligheterna att få till en riktigt bra bild. Att prova om och om igen, att inte ge upp. Jag ser skönheten i det jag fotar innan jag fotat och jag hoppas att andra också kan se det, bortsett från alla regler.



Ett exempel på en bild som har en del fel men som jag älskar och tycker väldigt mycket om ändå.

Här en bild som inte är riktigt och rätt men en favorit hos mig ändå.