Jag tänker på en gammal vän jag hade i början på 90 talet. En vän som jag kunde berätta precis allt för. Han dömde mig aldrig och fanns alltid där. Jag var honom oerhört nära och värdesatte honom mycket högt. Han var en del av mig. Han var en trygghet och min klippa. Olika omständigheter gjorde att vi några år senare gled ifrån varann och vi bröt kontakten...eller jag ville inte det men han ville det och har sedan 1995 inte hört ett ljud från honom. Jag har försökt få kontakt med honom men jag får inget gensvar. Det är 16 år sedan nu och jag saknar honom lika mycket fortfarande. Det låter kanske konstigt men jag gör verkligen det. Jag har ingen aning om vad han gör idag eller hur han är idag men jag saknar honom.
Det är få människor som man får ha i livet som verkligen är...jag hittar inget passande ord men som man litar helt och fullt på. Som blir en del av ens själ. Han var en av dom.
Vi har ju våra egna liv idag och jag hoppas han mår bra och är lycklig. Jag önskar honom allt vackert som går att få och känna. Jag kan bara hoppas och önska att han en vacker dag hör av sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar